Starten. Foto: Rickard Andersson (fler bilder finns här: Vårblot 08)

Körde Vårblotet i Bålsta igår. Ett motionslopp på 120 km. Tanken var att jag och några från klubben skulle köra ett ganska jämnt och fort lopp för att få lite fartträning. Hade varit lite hostig i veckan men ändå tyckt att benen varit bra så jag trodde att det skulle gå bra.

Vi skojade lite innan start om vi inte skulle stöta med en gång bara för att det var det vi inte skulle göra. Vi har nämligen varit dåliga på att hålla oss lugna i flera lopp nu. Men det tog bara några minuter innan jag var uppe och ökade farten. Svårt att hålla sig. Fick för mig att det var en bra idé att minska den stora klungan till en behändig storlek och sedan hjälpas åt att köra fort. Så jag tryckte till ordentligt några kilometrar och så var vi bara dryga tio kvar. Vi fortsatte köra ganska fort i några mil och sedan efter 4 mil ökades farten igen i en backe och jag fick verkligen bita i för att hänga med. Började blir lite smågkrispig då och det kändes väl inte helt bra.

En knapp mil senare kändes det som en kniv i sidan. Som kraftigt håll. Ropade till Björn att jag måste släppa. Stannade vid vägkanten och mådde pyton och kräktes i diket. Fortsatte fram till depån som bara låg ett par hundra meter fram. Drack och försökte äta lite. Funderade på att bryta och vända om. Bestämde mig trots allt för att trampa lugnt vidare. Efter någon mil kom jag i kapp en klubbkompis som stog med kramp på ett backkrön. Vi slog följe och för att göra en lång och tråkig historia kort så trampade vi tillsammans in till mål och färden var både plågsam och krampfylld. Jag var helt slut och mådde inte alls bra.

Väl i mål så var jag i ganska dåligt skick och satte mig i skuggan och försökte fylla på med vätska och energi. Övriga var också väldigt slitna. Det varma vädret och den hårda cyklingen satte sina spår. Fast inte på Erik som var först i mål. Han var ju nästan oberörd. Pojkvaskern! :)

Tillbaka i Uppsala så bjöd Björn på macka och pilsner och man började känna sig som en människa igen. Vi åkte in till staden och tittade på slutvarven på Skandisloppet. Där kan man snacka om starka cyklister! Ruggigt imponerande att se dem komma upp för backen vid Botan med sådan fart. Tog en del foton som finns här: 100th Scandinavian Race 2008