onsdag 11 juni 2008

Kränkt i Falun

Tempobanan med höjd och hastighet.

Man börjar ju undra vad man gett sig in på när man anmält sig till både tempo och linje under veteran-SM. Det kommer att bli hur tufft och jobbigt som helst. Banorna är verkligen inte att leka med.

Idag åkte nämligen jag, Björn och Christer till Falun för att testköra banorna. Vi började med att ta oss till Svärdsjö och starten för tempobanan. Vi visste ju på förhand att det skulle vara brant, men vi tyckte faktiskt att det var inte så farligt, ända tills vi kom till sista 1-2 km innan vändpunkten. För där blev det brant! Ner på lillen och veva upp sig och snabbt gick det inte. Jag blev också riktigt mosig i benen.

Jag fattar inte riktigt hur man ska klara det i skarpt läge. Jag är ju erkänt svag i backe samtidigt som man säkert kommer att gå ut för hårt. Risken är stor att man är tokstum sista klättringen upp till vändningen. För det gäller att ta det lugnt för att ha kraft att trycka på utför sedan.

Utförskörningen var härlig och vi började med att lätt trampa upp över 70 km/h. Med tempohojen har jag bättre utväxling och vi funderade på om vi inte ska skaffa en 55 eller 56 också för att kunna köra ännu fortare. Frågan är hur fort man vågar åka egentligen utför, för beläggningen är ju inte direkt bra precis på tempobanan. Ganska mycket gupp och andra ojämnheter som kan bli svåra att bemästra i full fart i tempoställning. Men det blir väl bara till att bomba på för allt vad det håller ändå.

Sedan begav vi oss ner till Falun för att köra linjebanan. Den blir tuff den också (understatement :D). Den börjar med en brant stigning där det också är lillklingan som kommer att gälla, åtminstonde för mig. Sedan är det en härlig utförkörning där det gäller att klungan kör disciplinerat för att undvika vurpor. En tvär vänster leder in på militärområdet och en lång slakmota. Den blir nog inget större problem för sådan terräng brukar passa mig ganska bra. Utför igen och en tvär dubbel höger ut på stora vägen. Där kommer ganska snabbt sista backen på varvet, en slakmota som brantar till sig och blir tuff om det går fort. Sedan ganska enkel åkning till Lugnet igen.

Vi körde ett varv i högre fart också och då vart man ordentligt kränkt. Mina kamrater körde ifrån mig i både första och sista backen, hade inte en chans, men något annat var ju kanske inte att vänta. Vore illa annars, för dem. Bara hoppas att det inte går toksnabbt under SM i alla stigningar för då är risken stor att man åker av redan tidigt i loppet.

Nåväl, det var en jäkligt bra resa till Falun och jättenyttigt att få känna på banorna. Samtidigt som det blir tufft så längtar man än mer till SM nu. Så funtad är man. :)

1 Comment:

  1. Unknown said...
    Ägd, inte kränkt, tror jag är den rätta benämningen.

    Lycka till på SM

Post a Comment