Ikväll när jag kom hem så kände jag mig ruggigt motiverad för en pannlampetur. Laddade snabbt batterierna och gav mig ut i skogen. Dundrade ner till Rörken och sedan grusvägar och stigar tillbaka till Storvreta. Så himla kul och en sådan fartkänsla det blir när man cyklar så fort man kan. Efter ett tag tävlar ett lätt illamående av mjölksyra med den lätta sjösjuka som man kan få av pannlampan. Men blir lite lätt groggy. En toppentur helt enkelt.