Passade på att springa distans på lunchen idag. Lars följde med och vi sprang vår vanliga långrunda på 14km. Kände mig seg i benen och det gick inte så fort och så tog energin helt slut sista två kilometrarna. Kroppen skriker att vad skönt det vore att gå, men det går ju inte an när man har sällskap, bara att tvinga sig framåt. Bra det.