Trots att det är fruktansvärt jobbigt så är det riktigt roligt att klämma tempo. En sån fantastisk grej den här SMACK-serien är egentligen. Över 50 cyklister samlas en småkylig kväll för att köra tempo. Från damjuniorer till herrelit, från värsta monstertempohojen till någon som körde med mtb. Härligt! Och sedan efteråt, en fika med värmande kaffe och snacka cykel. Det är lätt att bli stående där.

Hur gick loppet då? Jo, det blev lite jäktigt med en alldeles för kort uppvärmning och sedan gick jag på lite för hårt, trots att jag tog det lagom i början, vilket ledde till att jag stumnade lite. Lömsk bana där det är lätt att köra för hårt i slakmotorna, och det får man betala för. Körde ändå jämt tempo och kom in på en tid som var nästan två minuter bättre än i fjol och med ett snitt på 40.4 km/h. Det får jag vara nöjd med trots att det är lite frustrerande att benen inte riktigt hänger med. Men det känns som det är på väg att lossna nu.