Hade tänkt ta en favoritrunda med MTB här hemma i skogarna. Skulle köra fort och med tunga växlar för att få fart på benen. Gick bra i början, men sedan så kom överraskande ett nytt kalhygge, som inte var där sist för en månad sedan. I princip omöjligt att cykla där. Tänkte vända tillbaka men tog i stället cykeln på axel och sprang som en tok över hygget. En praktvurpa blev det, där både jag och cykel hamnade i en stor rishög. Men bra träning blev det. Pulsen över 90% hela tiden. Sedan tappade jag orienteringen och sprang säkert en halv kilometer extra innan jag kom ut på grusvägen. Sedan flöt det på som det skulle. Kom in i skogen igen och tampades med en skitsvårt stigparti som mest består av gropar, lerhål och andra hinder som skapats av motocrosser. Full fart och en överstyretluftfärd, samt en lättare krock med ett träd efter ett kast blev skörden i det partiet. Sedan blev det några kilometer grusväg där jag låg på så mycket jag orkade, puls runt 90% hela tiden. Kändes bra. Sedan kom jag fram till kraftledningsgatan mellan Jälla och Storvreta. Körde den norrut och hade bra flyt och fart nästan hela tiden. Bara en vurpa bland några stenar blev det (och ett blåmärke på benet nu ser jag). Kom så småningom fram till en nyfunnen stig som jag bara sprungit tidigare men den funkade bra med mtb också. Avslutade med fina rotfyllda stigar hela vägen hem. Och inte en vurpa på slutet! Ett bra pass på över 90 min, och det är inte så ofta man får till ett sådant mtb-pass med en snittpuls på nästan 90%. Nu är benen trötta och det är dags för duschen och sedan festligheter i kväll.