Skulle ta ett rullpass direkt när jag kom hem från jobbet. Ringde Samuel om han ville följa med. Javisst, en stund iaf. Han på tempohojen och sina vana trogen dunka på för fullt från början. Jag fick verkligen slita för att ligga på hjul. Är jag verkligen så här dålig, hann jag tänka många gånger. Benen kändes superskit. Tappar man formen så himla fort? Efter ett tag vänder han och jag fortsätter rundan. Kändes katastrof i benen. Tryckte och drog men det gick så fruktansvärt segt. Blev inget rullpass det här, fick jobba för varje meter.

Men när jag kommer hem ser jag att bromsen ligger på där bak. Ordentligt också.

-Osmart, sa Bill. -Osmartare, sa Bull.

Say no more...