I går körde vi ett riktigt bra MTB-pass jag och Samuel. Egentligen skulle vi på stigfinnartur uppåt Skyttorp, och då tänker man väl att tempot ska vara lite lägre så man är med med kartan och sådär. Men vår vana trogen så dammade vi på för fullt hela tiden och körde ganska planlöst; "ska vi ta höger?", "ja", "då tar vi vänster och ser var vi hamnar". På nåt sätt kom vi ut på stora vägen ungefär där vi planerat men det gick som sagt på känsla. :-) Kul var det iaf och rejält mosig blev man också. Avslutade med att köra värsta rotpartierna i skogen här hemma och körde så hårt jag orkade. Men jag var så utmattad så jag orkade inte hålla i styret ordentligt och så blev premiärvurpan med nya Scalen avklarad.

Idag så hängde även Jocke med och vi körde snabbdistans eller vad man ska kalla det. Långa hårda förningar så det blir som långa intervaller. Benen börjar bli lite bättre nu bevisligen för fort gick det, nästan runt 40 km/h i motvinden bitvis. Men benen känns faktiskt inte bra, konstigt nog. Återhämtningen är dock bra. Idag fokuserade jag på att få upp pulsen ordentligt i mina förningar, har haft lite låg puls på sista tiden tycker jag, trots att jag tagit i. Men idag gick det bra, låg runt 84-86% och då gick det riktigt fort. Men sänker jag bara lite lite på farten så sjunker pulsen ner till behagliga 75-78% illa kvickt. Ett bra tecken.