tisdag 24 augusti 2010
Så var det avklarat, Mera Lera MTB 12-timmars lopp. Tufft och lerigt, och slitsamt för kroppen var det. Det var allt ganska pirrig innan start, hade ju ingen aning om hur kroppen skulle palla 12h mtb. Men jag hade ju anmält mig främst för att det verkade vara en kul utmaning och för att vänja kroppen vid långvarigt slit med tanke på kommande multisportäventyr. Hade kört ganska mycket mängd, både cykel och löpning, sista två veckorna innan för att förbereda mig iaf.
Åkte ner tidigt på morgon och var där lite efter 8. Hade försovit mig lite så jag fick gasa på ordentligt. Hade förberett med två lådor som jag skulle ställa i depån. Ett litet partytält för oss soloåkare visade det sig. Jag hade en låda med färdigblandade flaskor och mat och en låda med reservdelar och hjälm med pannlampa.
Starten gick kl 9 och jag följde med i rusningen i början och körde ganska hårt de första varven. Lite tufft att reka banan i full fart på första varvet. Banan var tuff och för mig som är ovan på mtb numera var den tekniska cyklingen lite svår, men det gick mkt bättre än väntat. Den nya cykeln, Stevens Haze, funkade jättebra och var smidig på denna typ av bana. Det som funkade mindre bra var mina däck, Maxxis Crossmark, som var ganska slitna och inte rensade lera bra alls. Det blev såphalt på vissa sträckor och jag gled omkull ett par gånger fast jag körde så långsamt så jag knappt hade styrfart. Mera Lera, passande namn... Präktigaste vurpan blev när jag i hög fart missade påfarten på en spång och jag flög över styret och hamnade på alla fyra i knädjupt vatten.
Efter några varv slog jag av på farten lite och tror jag höll ungefär samma tempo fram till första matstoppet efter drygt fem timmar. Nästa hade jag efter ca 8 timmar. Hade fått bra tips av multisportare om vad och när man ska äta så jag hade en bra plan för vätska och energi. Höll den hela tiden och hade inga energisvackor.
Loppet gick bra också, speakern sa redan vid andra varvningen att jag låg tvåa, vilket jag blev glatt överraskad av, trodde jag inte. Men först vid första matstoppet kollade jag på aktuell ställning lite noggrannare och såg då att upp till ledaren var det inget att göra, han var alldeles för stark och bakåt hade jag redan ett varv till godo. Då visste jag att det ganska bekväma tempot jag höll skulle räcka bra så sedan rullade det på och tiden gick fort, och runt 19:30 satte jag på pannlampan för de sista varven. Den behövdes verkligen på sista då det var riktigt mörkt, som att köra en ny bana helt plötsligt. Kom till slut in mycket nöjd på en andra plats. Efteråt kändes det mest i händer, ryggslut och i grenen, annars helt ok.
Kul lopp! :)
Foton: Dag Helgestad
2 Comments:
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dick, Mera Lera MTB