Så var det då dags att göra debut på en riktig landsvägtävling, det 99:e Skandisloppet i Uppsala i seniorklassen. Loppet gick på en varvbana 12x6.6 km på en ganska knixig och smålurig bana. Bland annat så ingick backen vid Eklundshof, som man kört med klubben otaliga gånger.

Innan loppet hade jag fått tipset att ställa mig långt fram i startfållan för att ha en bra position när farten skulle skruvas upp. För fort skulle det gå, det hade jag också blivit varnad för, många gånger. Man jag klantade till det med en gång, skulle "bara" pissa en sista gång och minuterna gick och jag fick ställa mig nästan längst bak i fållan.

Mycket riktigt gick det vansinnigt fort när väl mastern släppt klungan. Gummisnodds-effekten där bak var enorm. Många gånger fick jag köra över 50-55 km/h bara för att täppa igen luckor. Jag hade inte heller tillräckligt med fart för att avancera i fältet och så valde jag fel rullar ett par gånger. Så när vi gick in i backen för andra gången så sprutade det mjölksyra och jag fick släppa.

Men jag gav inte upp för det för jag ville verkligen fullfölja loppet, så efter en minuts knapp återhämtning tog jag upp jakten för jag tänkte att fler lär få släppa och vi kan få ihop en andra klunga istället. Ganska snart, efter kanske 3-4 varv var vi så en klunga som höll bra fart och vissa varv höll vi nog nästan samma tempo som täten. Vi höll ihop ända till mål.