(bild från http://lizaljung.se/wp/v/07kringelloppet/PICT3280.JPG.html)

Idag 17/5 var det premiär för MTB-lopp i år, Kringelloppet XC i Södertälje (3x6.3 km). Tyvärr var det så gott som premiär att sitta på sadeln på mtb:n. Jag har ju nästan bara nött lvg i år. Och det märktes. Jag var så ringrostig att blicken sökte upp minsta svårighet som uppenbarade sig på stigen och dit styrde jag också. Minsta lilla rot och sten sög musten ur mig. Jag körde verkligen som en kratta och kände mig lika smidig som en godsvagn. Jag vurpade ordentligt också på andra varvet och slog i min redan stukade tumme. Det gjorde så ont så jag nästan stod och grät ett tag. Till sist (med betoning på sist) så kom jag illamående av mjölksyra i mål. Sist i H40 av de som fullföljde.

Men som alltid, när det gått några timmar och man fått lite distans till pärsen, så ser man ändå loppet i ett positivt skimmer. För visst var det kul, trots att det var jobbigt. Cykeln med de nya xtr-hjulen fungerade klanderfritt. Där finns inget att skylla på. Nä, nu blir det till att köra mtb lite oftare, köra runt på lite tekniska stigar så att man får in flytet igen. Det finns en hel del att jobba på innan Lida Loop.

Christer Lindström, från Uni, gjorde å andra sidan en jättebra insats och blev femma i H30. Starkt kört av honom. Där ser man vad bra teknik betyder. Vi är ganska jämna på lvg men han är överlägsen i skogen.