söndag 19 oktober 2008
Foto: John MareliusSå nu har man hunnit smälta loppet lite grann. När man vaknade i morse värkte det överallt och jag tog mig nästan inte ur sängen. Men det var bara att gå upp och röra på sig så man inte stelnade till helt och hållet. Ja, hur gick det i går egentligen?
Jag och Lars var där tidigt och ställde i ordning på vår plats och vi hämtade ut kartorna och satt oss i min bil och markerade vägvalen. Innan det hade vi också fixat kanoten vi skulle ha. På något sätt gick tiden vansinnigt fort på slutet och starten närmade sig och vi var inte färdiga. Snabba besök på toa och de sista förberedelsena och springa till starten, som gick med en gång. Lars hade inte ens fått på sig nummerlappen och någon uppvärmning hade det inte alls blivit. Klantigt av oss.
Det inleddes med en prolog på ca 2 km som gick upp och ner Sten Sture höjden ett par gånger, sedan in för ett varv på Studenternas innan vi lade kanoten i Fyrisån och tog upp jakten. Då var vi bland de sista. Paddlingen gick söderut på ån och efter Vindbron när vi kom till Övre föret svängde vi österut in i Sävjaån (tror jag det heter). Där började det smalna av och så blev det motströms också. Så dags hade vi kommit i kapp en del lag och vi paddlade avvaktande och vänta på rätta tillfällen att passera. Efter en dryg paddling med bl a ett lyft förbi ett litet fall så stämplade vi vid kontrollen som också var vändpunkten. Vi höll bra fart på vägen tillbaka och drygade ut lite bakåt och fick nya lag i sikte när vi kom ut på Fyrisån igen. Där paddlade vi upp till Islandsfallet för sista kontrollen och sedan tillbaka till Studenternas. Vi hade plockat några placeringar och låg på 15:e plats efter växlingen.
När jag kollat på pulskurvan efteråt så ser jag att jag paddlade bra. Tog i bra hela vägen och slöpaddlade inte. Vi ska vara nöjda med den paddlingen.
Ute på långa MTB-etappen. Ibland fick man springa med hojen. Foto: Lars Magnusson
Sedan bar det ut på MTB. Först en snittslad bana som gick ner längs ån till Ultuna och sedan upp på Kronåsen för att där klättra upp och ner ett par gånger på välbekanta stigar. Så småningom drog vi oss bort mot Norby och där startade själv MTB-orienteringen. Tyvärr kändes det med en gång på cyklingen att benen inte hade sina bästa dagar. Det var då rakt inte lätta sprittande cykelben som man har när formen är bättre. Men vi höll ändå ett bra tempo. Framför allt orienterade vi bra och gjorde oftast bra vägval. Vi plockade in tid på lag framför oss och helt plötsligt var vi flera lag som låg tillsammans. Efter femte kontrollen på MTB-sträckan var vi faktiskt uppe på en nionde plats ett tag. Vi låg där runt plats tio ett tag men sedan kom enda egentliga bommen på cyklingen och vi tappade runt 8 minuter. Efter det var vi på 12:e plats, som vi höll in till cykeldepån vid Gottsundagipen där vi skulle ut på första löporienteringen.
Det var med skräck som löpningen började. Jag hade faktiskt redan under paddlingen (likaså under cyklingen) börjat oroa mig för löpningen, eftersom jag visste att jag har alldeles för dålig löpform. Har helt enkelt inte tränat löpning alls i den omfattning som krävs. Snacka om att ligga i mentalt underläge.
Jag sackar efter upp till en kontroll. foto: Lars Magnusson
Den är en alldeles speciellt känsla att börja springa efter att ha hållt igång i 4:30. Kroppen är inte på topp så att säga. Jag vet inte vad det är med mig, men jag fick enorma smärtor i trakten av njurarna och det gjorde så ont att jag inte kunde andas. Enda sättet att ta sig fram var att springa i ett lugnt tempo och när det gjorde för ont så ropade jag till Lars att nu måste jag gå ett tag. Så höll vi på ett bra tag, Lars orienterade felfritt och jag hängde på så gott jag kunde. Lars var säkert lite frustrerad ibland att det gick långsamt (han är ju mycket bättre löpare än jag) men han visade det som tur var inte. Efter ett tag började även mina ben säga ifrån, det gjorde ont och det fanns inte inget kräm kvar. Efter en lång plåga kom vi tillbaka till cykeldepån och kunde pusta ut lite grann. Vi tappade så klart tid på lagen framför men ändå inte alls så mycket som vi trodde då. (Jag hade ju varit tvungen att gå många många gånger) Så vi höll vår 12:e plats och tappade trots allt bara runt 10 min på lagen framför. De var väl också slitna.Sedan var det dags för sista MTB-orienteringen. En sådan förvandling! Ben som tidigare var som betongpelare blir nu fyllda av kraft och energi! Vad härligt det var att sitta på cykeln igen. Här var rollerna lite ombytta, Lars seg i benen och syra och dessutom med pyspunka fram, och jag med förnyad energi. Här fick jag köra lugnt för att Lars skulle följa med. Men vi höll ihop det bra ändå och hade en bra sträcktid.
Sedan in på Studenternas för sista växlingen. Löpning igen.. Det var en ren plåga och det gick såå långsamt. Värken i njurtrakten och benen var grym stundvis. Men det var bara att kämpa sig fram. Till slut nådde vi målet på tiden 8:11:32 och en 12:e plats. Relativt segertiden så var vi faktiskt närmare segrarna i år än för två år sedan. Så vi ska nog ändå vara jäkligt nöjda med vår insats. Kul är att vi inte är avskräckta utan redan har siktet inställt på nästa år. Då jävlar! :-)
/Pernilla
Definitivt mersmak. Man är ju så knepigt funtad att man redan ser fram emot nästa gång. Det var t o m så att vi redan under loppet i går, när smärtan var som värst, pratade om vad vi ska förbättra tills nästa år.
Paddlingen gick ju bra, men kan ju bli bättre, så vi ser fram emot lite instruktioner under nästa år. :)
Synd att du inte kunde vara med. Hälsa Sonny och gratulera till segern.
/Jörgen
//Kristin
Jag såg er snitslade cykelbana när vi hojade till Gävle. Men vi hade inte riktigt tid att vänta.
/Johan
Maila eller nåt nästa gång ni ska ut på långcykling. Jag kommer att begöva långpass i hög fart för att fixa VR solo nästa år. tufft att köra 2x20 mil som ni gjorde. respekt.
/J
Tack för tipset Johan!